Stephanie

Jupp då har vi hunnit med ett besök hos Els-Britt.
Trevlig dam det dära. Eftersom allt blivit bättre med mig och det så bra ut så får jag komma tillbaka om 3 veckor ist för två. Skönt, jag fick ju välja själv och det känns bra.
Hennes hjärta slog bra, sparkade bort dopplern som förra gången. Så det är ju bevis på att hon vill vara i fred ;)
Hon frågade mig igen om förlossningen, hmm ju mer jag tänker ju mer nojja får jag. Dock finns det ju inget att göra åt nu och de som jobbar med förlossningar lär ju veta hur det ska gå till. Får nog förlita mig på dem? Eller nja, jag är nog jäkligt rädd endå om jag tänker efter. Men det ska jag inte göra för då blir det 17 veckor i helvetet och inte i längtan. Kvinnor i alla tider har klarat det då ska fan jag också det. Smärta får man väll ha det medför ju något underbart! Så får vi se på saken.

& 4 kilo har jag gått upp. Det var ju tydligen bra,
Och att det går nöd på Knoddas när jag e magsjuk är ingen risk, det finns ju mycket att ta av tydligen, och det vet väll jag också igentligen ;)