Stephanie

Finns de något mer att säga? Känner att tårarna är så nära hela tiden. Musiken gör mig inte längre glad och halsen snörps åt mest hela tiden. Varför? Varför ska jag må så här igen?

Jag orkar inte en tur till. Men okej har jag klarat mig förr gör jag väll det nu med.

Usch är allt tvunget att komma nu innan studenten? Kommer få minst fem IG och de är inte så jävla kul.

Allt jag sagt om att vara stolt för jag har klarat mig är som bort blåst, känner mig sjukt dålig i stället.

Önskar allt var annorlunda, önskar jag tog andra beslut där i Februari 2009 Då hade jag iaf haft något som aldrig lämnar min sida. Den tanken är nog endå värst, varför plågar jag mig med det på detta sätt?

Varför plågar jag mig själv överhuvudtaget? Jag lever bara en gång och jag e bara här på lånad tid varför kan jag bara inte inse det?

Nej ingen bra dag alls. Saknar mina änglar som fan idag. Skulle behöva en hjälpande hand.

Fast det finns miljoner människor runt mig känner jag mig minst i hela världen och ensammast. Bort glömd. Oönskad.

Tack för att bobba finns och slickar bort mina tårar. ;(