.

Lyssnar på Edguy och Volbeat. Det är mörkt, ljusen är tända. Assassin rusar runt i 300.
En mysig höst söndag. Önskar Micke var hemma och myste.
Önskar Leon var här. Önskar att alla mina änglar levde.

Så mycket bättre livet vore då. Visst har jag ett bra liv nu.
Sambo, lägenhet, skola / jobb och allt trivs jag med.

Men ibland önskar man sig lite mer. Livet är inte alltid rättvist och det har jag upplevt ett par gånger.
Att få en diagnos som kroniskt depprimerad när man precis fyllt 18 är inte direkt en glädje.
Att alltid ha en kniv i ryggen är inte skönt. Att alltid sakna en del av sig själv är ett rent helvete.

Men visst har jag det bra nu. Min sambo som tröstar mig. Min sambo som älskar mig. Ett hem där jag mår bra, där jag vet vart saker är. Ett hem där jag verkligen känner mig trygg. Det har jag inte haft/gjort på flera år. Äntligen kan jag må bra, så må bra man kan med min tunga ryggsäck.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0