Stephanie

Har hittat mina gamla dikter Gråter.

Ska lägga ut en del dikter, de som jag känner att jag kommit över.

Gråter och skriker inuti, sliter mig sönder och samman, ser någon?
Ser någon hur trasig jag är?
Hade någon sett min insida hade de skrikit i ren rädsla.
Som att se döden i vit ögat.
Som att se helvetet bränna en om tårna.
Ser ingen saningen? Jag kan skratta men jag gråter hellre.
Det är lättare men jag måste förklara.
Hur förklarar man allt? Hur förklarar man att döden bor i min kropp och helvetet brinner i min själ?

Den här skrev jag idag, för jag kännde mig som förr. Jag kom ihåg och mindes den brännande smärtan och den ny slipade yxan. Jag har kommit en bra bit  med mig själv och i mitt "tillfrisknande" Än en bra bit kvar. Hoppas att de gamla dikterna kan hjälpa mig att minnas mer och att jag kan börja bearbeta allt.
Det känns som att det är tid nu, tid att ge mig själv lycka rensa ut allt och fylla på med bra saker.