Fem
Det är fem år sedan. Kan fortfarande känna den tystnad och sorg som ängelholm dränktes i för fem år sen! Jag kan inte alls förstå hur tiden har gått så fort medan det känns som igår.
Maktlösheten att försöka trösta och vara där för de andra, sorgen i sig själv, hur gick tiden så fort? Helt plötsligt är det fem år sedan och jag tänker på dig och de andra undrar hur ni har det?
Anton jag hoppas du mår bra nu! Och att du vaktar brorsorna nu när jag inte kan! <3
Kommentarer
Trackback
