Stephanie

Assassin som i vanliga fall skriker som fan i bilen var helt ko lugn.

Cickie och Pernilla gick in före mig och fixade allt så sedan gick jag in och höll henne hon fick lugnande och hon sa inte ett ljud hon som i vanliga fall inte låter en ta på hennes klor, tänder, öron osv.

Fick henne i mitt knä och hon ville först inte vara med och sprattlade emot.

När jag sa förlåt och att jag älskar henne så la hon sig. Sedan låg hon hos mig och spann tills hon inte orkade vara vaken längre. Andningen upphörde en kort stund sedan kom den tillbaka.

Hennes ögon var öppna och hon började få gelé liknande klumpar på hornhinnan.

Hon var helt lea lös och jag gjorde henne dyg sur med mina tårar.

Sa förlåt och att vi alla älskar henne och kommer sakna henne. Då tog hon sina sista krafter och "klöste" till mig i handen. Sedan kom Vetrinären in igen och hon fick en överdos sömn medel knappt en minut efter hade hennes hjärta slutat slå och jag bröt ihop. Ville inte ta i henne och de la henne i en låda och cickie la röda tyger runt henne. Sen betalde vi och gick. Jag ångra mig och sa att allt var mitt fel. Vi gjorde inte allt men sen över talade jag mig själv att det var ett rätt beslut..

När vi var i affären sa jag utan att tänka mig för "Pernilla de här äter Assassin" och tänkte ta maten och köpa då hon var så kräsen i mat...

I morse vaknade jag ledsen och kännde att allt var mitt fel och att jag inte alls gjort allt för henne. Nu är jag lite gladare och inser att det var det enda rätta. I kväll ska vi till svär-föräldrarna och titta på hennes grav för de  har begravt henne.

Min älskade Assassin Förlåt och jag glömmer dig aldrig.