Stephanie

Kom hem för en stund sedan och kännde genast ett lugn..
Var ner på stan och mötte upp Jenny för hon hade lunch, kännde mig lite konstig när jag väntade så jag satte mig ner. Jenny kom och vi ställde oss i kön då kännde jag mig ännu knäppare. Sa till henne att jag ville sätta mig så länge. Hann precis sätta mig så kommer de svarta prickarna för ögonen och halsen snörps åt, kallsvettades och trodde jag skulle dö. Iof visste jag precis vad det handla om har ju haft dessa attacker så många gånger innan och tänkte bara andas. Men så blev det värre, kolsvart för ögonen, det RANN från ansiktet av all "kallsvettning" och hela jag bara skaka. Jag kännde nej de går inte att andas igenom så jag reste mig och skulle springa till toan för att få vara i fred utan att folk glodde på mig. Låsta toaletter så klart vände mig om och satte mig igen, då mådde jag bra, såklart. Inget märktes förrutom att det bara rann från ansiktet och att jag fortfarande andades snabbt.

Nu e jag fortfarande rädd att de ska komma igen här hemma när jag e själv för på något sätt så känns alla stirrande blickar skönt. Det är någon där om jag skulle svimma eller så..
Jag vet ju vad det handlar om, jag kan ju säga varför jag "blir" så här. Men frågan är om det ska bli värre nu? Eller om det händer igen?

Iaf det var skönt att få träffa Jenny en stund och snacka lite skit. Blir så glad av hennes sällskap!
När hon gick tillbaka till den "roliga skolan", så gick jag till skatteverket och hämta lite papper.
Nu väntar jag på att micke ska komma hem iof kommer han inte förrens efter fyra men de är det jag väntar på nu.. Ska diska lite också och se vad de blir för mat idag...
Sen ska jag be micke ta kort på magen se om den växer något. Man får ju ta ett i veckan iaf se om något händer ;D